Naturskyddsföreningen havererar rättvisan
Det är som att de inte gjorde annat på Naturskyddsföreningen än tänkte på vargar och hur de skall skyddas. Inte ett knyst om betande djur, torskarna i havet eller för den delen fjällrävar.
Mikael Karlsson har dragit den föreningen långt ner i träsket av ekoterrorister och vargförblindade storstadsbor. Stötte på en som jobbade i den lokala avdelningen här på byn och hans uttalanden om Mikael Karlsson går knappt att skriva på en blogg.
Han sade som det var att stödet från medlemmarna var som bäst i storleksordningen amöba men att missnöjet var som en blåval till omfång. Vi får hoppas att han inte lyckas trixa till omröstningen i år som han gjorde förra året.
Inte många som vet att han faktiskt inte ens var med på valbar plats. Trots det sitter han där med ett käckt flin på läpparna.
Men, så länge han kör skutan mot den biologiska avgrunden så kommer de hålla på att ta upp tid inom rättsväsendet med att överklaga alla myndighetsbeslut om de så bara andas vargnegativa följder.
Nu tar de upp tid i kammarrätten med att överklaga jakten på Kynnavargen.
Jag känner ingen överdriven iver i att pytsa in skattepengar till rättsväsendet när jag vet vad de används till.
Naturbrukaren 
Kan bara hålla med. MK har personligen stor skuld i det vi står inför nu; det totala haveriet i rovdjurspolitiken. Förtroendet för politiken är helt förbrukat och av samarbete mellan markägare, jägare och politiker syns inte en skymt. Tyvärr förstår inte MK att han på det här viset förstör väldigt mycket för den djurart han verkar ha vigt sitt liv åt att skydda. Alla är förlorare.
Vad värre är, är att hans metodik och retorik spridit sig likt pesten inom alla förvaltande organ, från länsstyrelse till naturvårdsverk till landsfögderi. I och med naturvårdsverkets senaste riktlinjer om ersättningar för rovdjur står markägarna helt utan möjlighet att få ta del av de pengar som delas ut som någon form av skadestånd. Det står där klart och tydligt att varg är inte att betrakta som ett intrång på marken då ingen sägs äga djuren.
Men att man förlorar jakten är ett faktum som kvarstår och med det faller också en bra bit av markens möjliga avkastning och värde.
Det är ett övergrepp utan like som kommer sprida sig till det redan illa sargade bankväsendet.
Nja de stora rovdjuren är väl statens vilt, men det tas inget ansvar från staten när det gäller minskade inkomster av jakt eller värdet av minskad livskvalitet när jakten försvinner. Jag förstår inte hur man ska klara eftersök på trafikskadat vilt eller den årliga älgjakten utan att släppa hund. Kanske är det dags för en bojkott i hela landet? Åtminstone när det gäller älgjakten.
Ingen sägs ”äga de djuren” syftar på de som är jaktbara. Detta gäller så länge de går och står men när de fallit är de markägarens. När det kommer till frågan om vem som äger vargen är det nog lite lika dant där, dvs så länge den står och går så är ägande eller ansvarsbiten lite oklar men när den dör så skall den med omedelbar verkan forslas till sva för analys och dissektion.