Ekosofin under luppen

Med slående likhet övertrumfar varg- och naturaktivister de som tvingas leva med konsekvenserna. De hånar, marginaliserar och menar på fullaste allvar att en varg är minst lika mycket värd som en människa. Några går lite längre och menar på att rovdjuren är mer värda än människor, särskilt bönder och samer.

Synsättet har sin utgångspunkt i ekosofin eller djupekologin vars grundbult är att varje levande och icke levande varelse på jorden har ett egenvärde som inte låter sig värderas pragmatiskt. Draget till sin spets har fästingen lika mycket värde som den mjölkande kon.

Åskådningen har i sin populariserade form mynnat ut i olika ”gröna rörelser”. Några kramar på fullt allvar träd, andra startar politiska partier. Att driva politik utifrån en filosofisk åskådning utan vetenskaplig grund har visat sig populistiskt gångbart men i verkligheten knappast genomförbart.

Att det handlar om en filosofi har dock inte hindrat spridningen. Kanske just för att åskådningen saknar vetenskaplig grund har den också fått fäste bland många sekulariserade människor.

Som en god vän formulerade fenomenet – det finns alltid människor som saknar inre trygghet, som aktivt söker en livsåskådning, religiös eller icke saknar betydelse, så länge det är något att hänga upp sin osäkerhet på.

Läs igenom punkterna och du kommer att känna igen samtliga argument som framförts i varg- och miljödebatten från den dag de påbörjades.

Arne Naess, grundaren till själva filosofin har formulerat en plattform för ekologisk verksamhet i åtta punkter:

  1. Livskraften hos mänskligt och icke mänskligt liv på jorden har ett inneboende värde. Värdet av icke mänskliga livsformer är oberoende av nyttan dessa kan ha för inskränkta mänskliga syften. Med icke mänskligt liv menar han t.ex. flodsystem, landskap och ekosystem.
  2. Rikligheten och mångfalden av livsformer har ett eget värde och bidrar till livskraften hos mänskligt och icke mänskligt liv på jorden. Enkla, lägre och primitiva arter av växter och djur bidrar i hög grad till rikligheten och mångfalden av livsformer. De har ett värde i sig och är inte bara steg mot så kallade högre och rationellare livsformer.
  3. Mänskligheten har ingen rätt att reducera denna riklighet och mångfald utom för att tillfredsställa vitala behov. I ett rikt land med en hög levnadsstandard kan man inte försvara valjakt för att rädda valjägarnas inkomster. Bibehållandet av valjägarnas inkomster, menar Naess, uppfyller inte kravet på vitala behov.
  4. Nuvarande mänskliga störningar i den icke mänskliga världen är svåra och situationen försämras snabbt. Kampen att bevara och utöka vildmarksområden eller andra orörda områden måste fortsätta och också fokuseras på att bevara fungerande bio- och ekosystem.
  5. Livskraften hos mänskligt liv och kulturer är förenlig med en påtaglig minskning av jordens befolkning. Livskraften hos icke mänskligt liv på jorden kräver en sådan befolkningsminskning. Denna begränsning av befolkningen kommer att ta tid. Tillfälliga lösningar måste därför utvecklas. Tekniska och ekonomiska förändringar ger dock inte tillräckligt resultat.
  6. Betydande förändringar i levnadsvillkoren till det bättre kräver politiska förändringar. Dessa beslut får påverkan inom ekonomiska, tekniska och politiska strukturer. Stöd för globala aktioner genom frivilliga organisationer har också stor betydelse.
  7. Den politiska förändringen är huvudsakligen att värdesätta livskvalité snarare än hålla fast vid en hög levnadstandard.
  8. De som instämmer i de tidigare angivna punkterna har en skyldighet direkt eller indirekt att delta i försöken att utföra de nödvändiga förändringarna.

Att man alldeles för ofta läser om vargaktivister som anser det nödvändigt att skjuta samer och bönder till förmån för vargen ligger alltså i linje med punkt 5 i Naess program som talar om det nödvändiga med en global ”befolkningsminskning”.

Det är som vanligt inte lönt att förklara för aktivisterna själva att de är missledda, felinformerade och att de själva tids nog, med den filosofin också utgör ett hot mot naturens inneboende värde.

För de, precis som alla andra människor, ingår inte i ekosofens ekvation.

3 comments
  1. Mats said:

    Ja, efter man då har utrotat Svenska samer och bönder är det då klart?
    Nej, då har man bara börjat och när den urbaniserade ”religionen” sprider sig i den rika världens städer och lantbruk och landsbygd läggs ner. Då gör importen av mat till I-länderna att priset på mat ökar så att den fattiga befolkningen i de länder som producerar maten inte har råd att äta. Befolkningsreduceringen kommer att ske genom svält av världens fattiga människor.
    Nej, etiskt finns det bara en väg. Varje land måste kunna föda sina innevånare och inte ta av de som är fattigare.

  2. Jag kanske gör mig ovän både med ekosofer å ena sidan, och pragmatiska bönder å andra sidan – för jag ser poängerna på båda sidan. Jag tycker verkligen att ekosofin har sina fina poänger och jag håller faktiskt med om det mesta. Ändå ser jag stora problem med rovdjursförekomst på landsbygden och anser inte vargrevir höra hemma i brutna landskap med småbruk och betesmarker. Det ÄR ett stort problem, även för mänskligheten själv, att befolkningstätheten på jorden är så hög, och det ÄR ett stort problem att mänskligheten exploaterar jorden och utrotar art efter art och sakta förstör sitt eget ekosystem och den artrikedom som är nödvändigt för att detta ekosystem ska vara ett robust och välfungerande sådant. Jag ser faktiskt ingen annan lösning i den här frågan, än att vi måste bli färre människor på jorden, så att det åter blir möjligt att upplåta stora vildmarksområden som inte är exploaterade av oss människor. Där kan gärna de stora rovdjuren få leva ostört som toppkonsumenter i näringskedjan, samtidigt som vi kan få ha vår landsbygd ifred. Jag tycker att det borde finnas flera stora sammanhängande skyddade vildmarksområden som är stora nog att kunna härbärgera livskraftiga stammar av de stora rovdjuren. Om vi inte vill ha dem precis i närheten av oss själva så kanske vi behöver se till att spara lite plats åt dem på andra ställen där de kan ha möjlighet att leva och frodas, och inte tränga undan dem så att de tvingas leva på randen till utrotning. Vi människor måste faktiskt inte populera precis varenda kvadratcentimeter av det här jordklotet. I slutändan är det troligen vår egen rovdrift och störda självdestruktiva beteende som kommer ta död på oss själva, men vi kan ju försöka göra vårt bästa för att bromsa den utvecklingen genom att åtminstone försöka ta lite ansvar.

    • ”Jag ser faktiskt ingen annan lösning i den här frågan, än att vi måste bli färre människor på jorden.”

      Om du studerar historien så är detta inte bara en av punkterna i ekosofernas manifest utan det mest centrala begreppet. Jag tycker att det är vansinnigt otäckt och har inga som helst planer på att gå dem till mötes. Inte heller skulle jag drista mig till att skriva något så vidrigt och ansvarslöst som ”…vi måste bli färre…”. Det är nämligen att själv kringgå problemet, upphöja sig till något speciellt och förvänta sig att andra ”skall bli färre”.

      Nej, usch och fy fan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: