Vargen är fantastisk

Vargen tjusar och förfärar, skapar flykt och tillflykt. Där den äter sig genom landskap och intellekt skapas en ny värld – en värld fylld av vansinne och religiös berusning.

Inget djur bjuder på sådana fantastiska möjligheter att förvränga sanningen som vargen. Han ger alla som saknar begåvning, perspektiv och empati rätten att häva ur sig argument för deras korståg med löfte om att bli upptagna i vargorderns armé.

I armén av utstötta likasinnade, som fått sig en törn i livet, är vargens gråa styrka en kroppsvarm lägereld vid vilken de samlas för att utbyta lögner om hur väl den grå passar in i de svenska kulturlandskapen.

Stämningen är upplupen, det är gemenskap kring utsattheten och alla känner de så starkt för sin önskade anfader. De tilltalar varandra med namn som ljuder av fornnordiskt ursprung. Somliga har slagit två flugor i en smäll och anammar namn som påminner om indianer – ett stolt folk som minsann älskade vargen och också levde i en sjujävla balans med naturen.

Att indianer både dödade och åt vargar är ovidkommande. Runt lägerelden är sanningen det som bäst tjänar vargen.

Vargkatekesen kapitel 1, vers 1 säger;

”Ingen skugga skola någonsin falla på ulven för han är er helbrägdagörare och väg mot varghimlen. När vreden riktas mot honom sår hans apostlar frön av tvivel av tvenne sorter – lögnerna och halvsanningarna. Genom sin idoga försorg låter de rättrogna aldrig tvivlens frö dö. De växer, blir stora och förvandlas till vackra cirkelresonemang med ulven i centrum.”

Innanför cirkeln är ögat blint, örat utan hörsel och hjärtat ensidigt. I avsaknaden av de tre egenskaperna formas likriktade låtsaskämpar som i blint vargreligiöst raseri hävdar sin rätt till åsiktens slöa klinga.

Och de svingar den utan eftertanke, kapar förtöjningarna med förnuftet, tar på sig de stora skorna och trampar sig genom de drabbades vardag. Där ödelägger de den gnutta hopp som fanns kvar genom att med illa dold förtjusning förklara att vargen minsann med lagens rätt tar er kultur, ert hem och era djur.

En liten flicka förlorar sin hund på en gårdsplan. Vargapostlarna sveper förbi och predikar om oförsiktighet och kopplets välsignelse. De lite mer försiktiga beklagar det som hänt innan de hivar upp sina perverterade rättrogna åsikter om vad som är brukligt och hur det egentligen borde se ut.

Det går bara med vargen, bara den tillåter att du blandar korten så att ”svarte petter” alltid faller på offret.

Du ser inte nyheten om barnet som drunknat svämma över av viktigpettrar som skyndsamt förklarar att ”går man ut i vattnet utan att kunna simma får man skylla sig själv” eller ”det var inte vattnets fel, det gjorde bara vad vatten brukar göra” och ”det var ju hemskt tråkigt men hade du haft en badring på så hade det inte hänt”.

Ingen annan stans än i vargtemplet är det tillåtet att vara oförskämd, dåligt påläst och allmänt sinnessvag. Därför är han fantastisk, vargen.

Tycker vissa.

5 comments
  1. Sjodan said:

    ..och vad ska vi göra sen, när vargen är borta. Då måste vi hitta på något nytt.

  2. raiku@tavelsjo.se said:

    Det är manna för själen att läsa dina inlägg !

  3. TEO said:

    Underbart skrivet, det är nästan så att man blir frälst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: