Man får inte vara rädd för varg

Det är mycket märkligt hur samhället utvecklat sig. Med urbaniseringen har många traditionella kunskaper försvunnit och ersatts med andra. Plötsligt är det okej att vara rädd för elektricitet men inte för rovdjur. Och särskilt inte varg.

Det är få saker som engagerar ett varghjon så mycket som när man säger sig vara lite obekväm med varg, kanske till och med lite rädd. Då, då rinner det över alldeles förfärligt och du kommer likställas med mindre utvecklade varelser och förlöjligas så till den grad att du helst haft det ogjort.

Enligt varghjonens lära och lilla katekes är det smädelse att frukta deras gud.

Att känna sig obekväm med ett stort vilt hundjur som livnär sig på kött är direkt dumt om man lyssnar till vad varghjonen säger och mässar. Påpekar man att det faktiskt har dött ganska många människor som en följd av att de hamnat mellan detta rovdjurs käftar har det antingen hänt för alldeles för länge sedan, eller i ett helt annat land, eller varit särskilt utsatta fattiga barn, eller för högt gräs, eller för mörkt, eller, eller, eller.

Det är alltså vad du kan förvänta dig som svar om de mot förmodan tar in själva informationen. Den om att en människa, vanligtvis ett barn blivit dödat av en varg.

Det är alltid omständigheterna som dödar barnet och inte själva vargen. Om man nu skall lyssna till vad de säger. De hundratalet barn som strukit med i Indien dödades inte av varg utan de dödades av att de vaktade boskap. Barnen som dödades i Gysinge, dödades inte heller av varg utan de dödades av att någon hållit en varg i fångeskap. De 22 barnen som dödades av varg i Åbo i slutet av 1800-talet dödades inte heller av varg utan de dog för att de bodde på landsbygden.

Nej, det är aldrig vargen som dödar människor utan omständigheterna.

Läste ett exempel igår från 1995:

Hans Kruuk fick informationen direkt av dåvarande kollegan Dr Vadim Sidorovich. Kruuk skriver att den nioåriga flickan gick hem från skolan längs en ödslig väg i sin hemstad Usviatyda i Vitryssland. Det hade redan blivit mörkt för läraren hade av okänd anledning hållit kvar flickan extra länge i skolan.

Men flickan kom aldrig hem och hennes familj blev orolig. När flickans far så småningom gav sig ut för att leta efter henne hittade han bara hennes huvud. Snön omkring var nedstänkt med blod och det var vargspår överallt. Fadern blev så ifrån sig av sorg att han senare sköt ihjäl läraren.

Här är det helt uppenbart att det inte var vargen som dödade flickan utan läraren som givit kvarsittning. Bevisen är otvetydiga då fadern sköt läraren. Hade det varit vargen som dödade barnet hade han skjutit vargen istället.

Att känna obehag inför varg är som sagt bara dumt och obildat.

Men det är ingen som ens skulle tänka tanken att förlöjliga uttryckt oro inför konserveringsmedel i livsmedel, strålning från microvågsugnar, sena promenader i Stockholms förorter, transfetter, algblomning, hundar, marsvin, öppna ytor (torgskräck), människor (social fobi) eller för den delen ren elektricitet.

Nej, då visar tjänstemän och politiker med kulturmarxistiska tendenser upp sin allra mest förstående sida, tillsätter utredningar och öser resurser över denna oro. Det gäller att komma till rätta med dessa problem.

Rädslan för transfetter handlar nämligen inte om omständigheterna. Det är fettet som är farligt och inte ätvanorna, den socioekonomiska tillhörigheten, bristen på motion eller något annat.

Likaså med elektriciteten. Den är farlig för det har man läst i tidningar och man ser det som en möjlig utväg att släcka ned ett halvt landskap för att inte 1 människa skall drabbas av oro. Dennes övriga medicinska tillstånd och allmänna tillvaro kan aldrig vara källan till några utslag eller stressymptom.

Nej, det är helt klart elektriciteten som är farlig.

Att känna oro inför ett rovdjur i storleksordning 50 kilo som inte kan äta annat än kött och som klarar av att döda djur många, många gånger större än sig själv är som sagt bara trams.

Säg hellre att du känner oro för att du fått i dig lite för mycket transfett. Om du vill ha sympatier.

10 comments
  1. Rudy Stoner said:

    En så fruktansvärt exakt och ren kommentar om samtiden. Bravo! Jag ler åt träffsäkerheten men ryser tyvärr samtidigt då det beskriver en mänsklighet i stadigt förfall.

    • Vargen agerar katalysator i en infekterad samhällskropp där landsbygden representerar immunförsvar och försörjningsapparat. Det är en smärtsam infektion, en influensa av pandemisk karaktär som just nu angriper

  2. Bra skrivet! Har upplevt samma sak, när jag kontakt de rovdjursansvariga på Länsstyrelserna. Fått till svar att rädslan bara är psykologisk. Tydligen tycker de att vi skall gå i terapi om vi är så dumma att vi är rädda för vargen.

    Pierre Alhgren på Lst Västmanland, menade att det är föräldrarna själva som bestämmer att deras barn inte får leka ute ensamma längre eller gå ensamma till och från skolbussen, pga att vargen stryker omkring i bostadsområdena. Hans son får minsann vara ute ensam.

    Ställde då följande fråga till honom:”så du menar att om vargen tar ett barn,så är det alltså förläldrarnas eget ansvar, är det så du menar?” Han svarar då: ”Jaa, så kan det faktiskt bli”.

    Men herregud…..inte nog med den stora hemska sorgen och det vidriga i att vargen har tagit deras barn, så skall föräldrarna dessutom känna att det är deras eget fel,att de har brustit i sin omsorg. Föräldrarna är ansvariga för sina barn upp till 18 års ålder. Menar myndigheterna att folk skall vara ute med och vakta sina barn upp till 18 års ålder. Det faller på sin egen orimlighet.

    Men när det gäller hunden däremot, då är det minsann hundägarens ansvar, vilket är helt rätt. Men jag kan inte få in i mitt huvud varför ett 50 kilos farligt rovdjur skall få springa omkring hur som helst bland våra bostäder och vi inte skall få vara rädda. Allt medan samma myndighet tycker det är OK att vara rädd för lösspringande hundar. Släppa hundarna lösa, det får vi minsann inte.

    Läs mera här http://brittnyman.wordpress.com/2011/12/29/vem-skall-vi-polisanmala/

  3. mats said:

    Jag undrar om det är samma människor som skyller på omständigheterna när det gäller vargattacker som hävdar att vapen är farliga oavsett omständigheterna?

    Men vänta nu, vargar är levande väsen med en egen vilja. De kan bestämma sig för att döda. Vapen är livlösa ting utan egen vilja. De kan inte plötsligt på egen hand bestämma sig för att döda.
    Det kanske finns en slutsats att dra av detta.

    Ungefär som Matt Groening (skaparen av Simpsons) lär ha sagt. ”When the government tells you it is bad to have sex, there is a lesson to be had. Don’t have sex with the government.”

    • Det finns all anledning att tro att du har rätt i ditt antagande. Med urbaniseringen har inte bara avståndet till matproduktionen ökat utan även avståndet till vapen. I en storstad är vapen förknippat med våld och inte med friluftsliv och vardagsbestyr.

      Som lök på laxen kommer den reformerade svenska militära organisationen göra att ännu färre får en naturlig relation till vapen vilket i sin tur spär på trenden.

      Jag kan tänka mig att man i Frankrike, där man kan inhandla exempelvis nyslaktade höns mitt i städernas centrum trots allt är mindre påverkade av urbaniseringen.

      Det finns något pedagogisk med att få se någon gå hem med en nyligen avlivad höna.

      • mats said:

        Ja, ett samhälle som inte ser döden som en naturlig del av livet är illa ute. Idag basunerar media ut att si och så många tusen människor dör av hjärtinfarkt, som om de skulle ha levt för evigt annars. Vi förväntas bli upprörda av påminnelsen att vi alla är dödliga.

  4. Jouko Säärelä said:

    Klockrena inlägg som alltid! Ett sant nöje att läsa och smilbanden åker upp. Tyvärr så borde det ju vara tvärtom då naturbrukaren faktiskt återspeglar ett samhällsproblem som man i kommande historieböcker kommer att återge som en mörk tid i vår historia.

    Galenskapen att återinföra ett rovdjur i samhället.

    Våra förfäder snurrar i sina gravar över idiotin som beslutfattare och diverse grönsaksaktivister visar. Hade dessa personer levt i vårt samhälle när det begav sig med vargjakt, man ur huse och samtidigt gett uttryck för sina ”moderna” åsikter.

    Ja, då är frågan om hospitalen för sinnessvaga haft nog med vårdplatser.

  5. En liten extra knorr på historien om elallergin i mora tror jag var att man blev tvungen att utreda om sändarförsedda vargar fanns i närheten, då ”känning” av dessa uppstod.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: