Snuset, vargen och systembolaget

Den europeiska gemenskapen har haft en del synpunkter på några svenska egenheter. Man har med hot försökt få oss att släppa matsnuset och även införa en mer marknadsanpassad alkoholpolitik. Inget av de två har lyckats.

Svenskar är kanske inte de bästa av förhandlare och inte heller så värst intresserade av att föra fram svenska värdegrunder som norm och utgångspunkt. Vi är mer av ett världsfolk som gillar allt och alla, sägs det i alla fall.

Som nation har vi gått med på de mest stolliga förslag från EU om såväl hur många träd som får finnas på en betesmark som hur våra naturresurser på bästa sätt skall fördelas ut över hela gemenskapen. EU sägs vara ett solidaritetsprojekt i grunden och är det något vi är så är det världssamvetet i fotriktiga skor.

När EU säger hoppa, frågar vi inte varför utan hur högt.

Men på en punkt har vi valt att säga ifrån.

EU ville bestämt att vi, som alla andra, skulle ha tillgång till alkohol i livsmedelsbutiker och de vill att vi skulle sluta stoppa munnen full med matsnus. De var fullt och fast övertygade om att det ena var marknadsvidrigt och att det andra var hälsovådligt.

Jag tror inte för ett ögonblick att de sparade på krutet när de tog svensken till förhandlingsbordet. Hot om stämningar, tunga vitesbelopp och en försvarlig stund i gemenskapens skamvrå lär ha förekommit.

Men, vi vek oss inte. Snuset och spriten har vi kvar i samma format och utbud.

När politiker med böjd rygg och svett i pannan informerar bekymrade landsbygdsbor om att de inget kan göra, att eu minsann inte tillåter att vi hanterar vargen på ett sätt som är förenligt med vårt kulturlandskap, vår djurhållning och vår glesa bebyggelse undrar jag om de inte ljuger.

Inte att de ljuger om att eu lägger sig i. För det gör de. Allra helst efter att de fått på tafsen från vår granne i öster, Finland, när de tyckte att de jagade varg lite väl liberalt. Nej, jag menar att de använder gemenskapen som ett svepskäl för att de ännu inte kommit underfund med vilken cirkus de skapat.

Eller så har de gjort det. Men med en inte så liten risk att tappa stora delar av ansiktet inför den gröna tjänstemannakåren, pk-journalisterna, batikhäxorna och miljöpartiets språkrör, skyller de hellre på eu. Förefaller som ett lätt val för en politiker.

Nu, har jag raljerat lite men slutsatsen är att eu är ett svepskäl och inte ett reellt hinder för att skapa en trovärdig rovdjurspolitik. Faktum är att art- och habitatdirektivet inte utgör några som helst hinder för att skjuta såväl en som två som flera hundra vargar. Finns inte en rad som kan misstolkas i portalparagrafen;

“huvudsyftet är att främja att den biologiska mångfalden bibehålls med beaktande av ekonomiska, sociala, kulturella och regionala behov som bidrag till det övergripande målet som är hållbar utveckling”.

Samt

“åtgärder som vidtas i enlighet med detta direktiv skall ta hänsyn till ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag”.

Att Naturvårdsverket, Svenska Rovdjursföreningen och resten av varghjonen inte är läskunniga eller inte vill ta till sig innebörden i direktivet är ointressant, det är omnipotent aktivistbrus som inte tar slut förrän den dagen styrande politiker går in och sätter ner foten ordentligt.

Som de gjorde med snuset och systembolaget.

5 comments
  1. Onda tungor säger att det var på grund av fokuseringen på snuset och systemet som våra EU-representanter sumpade vargfrågan i inträdesförhandlingarna. Finnarna var betydligt mera vakna. Vargfrågan var inte het just då. Nu tycks EU-maffian ha målat in sig i ett hörn, liksom Liberg och NVV har gjort. Men visst är det så att Art och Habitatdirektivet medger att vi inte har någon varg i Sverige. Dessutom finns möjligheten att lämna Bernkonvensionen, har jag blivit upplyst om. Det lär visst finnas en § 21 som ger den möjligheten. Jag har själv inte kollat ännu.

    Hälsningar…………Torparanalysen!

  2. Jörgen Johansson said:

    Bästa bloggen jag läst på år o dag! Behövs saklig slagkraft och argumentation i denna fråga då vi jägare gärna viftas undan som, citat ”inavlade banjospelare”.

    Kommenterade detta i lokaltidningen och påpekade att banjospelande tydligen är en komplicerad historia då det i vårt jaktlag finns en stor representation av kommunledningen, även en del lärare och en fd kommendörkapten men dom vägrade publicera detta då det inte var tillräckligt jaktfientligt.

    Överhuvudtaget tycks nära nog hela mediavärlden älska varg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: