Vargaktivister utan mark

En helt unik möjlighet att fysiskt, personligt och verkligen handgripligt hjälpa frilevande varg i Sverige har dykt upp. Men ingen aktivist syns till och Naturvårdsverket ser sig tvungna att gå ut med en öppen vädjan om gratis mark till djurparkernas vargvalpar.

Som det alltid sagts om pengar, att det är förbannat enkelt att fatta beslut om och göra av med andras pengar, har det också varit med vargen. Det är enkelt att enligt idén om ”naturen som allas egendom”, säga sig vara för frilevande varg i Sveriges mest tätbefolkade område. Det låter förbaskat mysigt, att liksom bara tillåta att naturen gör som naturen mytomspunnet sägs göra – balansera och bara vara.

Men det verkar som om vargaktivisterna inte bara saknar förståelse för vad som är natur och hur den skapats, de verkar faktiskt också vara helt utan natur. De framstår som om de varken äger skog, åker, betesmark eller impediment.

Hur skall man annars tolka att ingen formligen kastar sig på telefonen och ringer till Naturvårdsverket och anmäler sitt intresse för nya ulliga, gulliga vargvalpar av prima genetiskt material? Lyssnar man till debatten, är var och varannan vargaktivist skogsbo, fåruppfödare, jägare (fast en alldeles speciell sort), biolog och naturälskare.

Var är de nu?

Hade jag varit patologisk förespråkare av varg, likt aktivisterna, hade jag skyndsamt upplåtit min mark till detta ändamål. Kan ni bergripa vilken status jag skulle fått inom aktivistkåren! Altruister som Gandhi och Dalai Lama hade framstått som egoister jämfört denna insats för jordens mest framgångsrika rovdjur.

Att missa en sådan chans kan inte ens den mest trögtänkta vargaktivisten göra.

Såvida, de inte saknar just den där lilla detaljen – natur.

8 comments
  1. Lars Bergqvist said:

    Men de flesta av dem som kallar sig biologer är bara fältbiologer. En vuxen variant av skogsmulle. Borde vara straffbart att kalla sig något utan riktig utbildning. Tänk om man kallade sig läkare efter att ha läst en läkarbok!

  2. Olle Fjordgren said:

    Jag ställer gärna min mark till förfogande

    • Conny said:

      Ring genast till Naturvårdsverket.Hur mycket mark har du då och var ligger den?

  3. Kråkskräcken said:

    Ja men vi vet ju hur det är…att snacka går ju, men att snacka så det går är svårare, speciellt om man inte är det man utger sig för att vara..😉

  4. Tarja Ärling-Tjäder said:

    Jag blir så trött på alla förståsipåare som bara har sett vargar på bild och aldrig själva kommit i en situation där det är skrämmande och osäkert! Att upplåta sin mark som idealist; OK, men tänk på att vargarna inte vet var gränsen går; de kommer förmodligen att ha egna revirgränser!
    Vår tomt ingår i ett revir och vi har haft besök av varg på tomten!

    Att gå ut med flera hundar sent på kvällen och se lysande ögon i skogskanten och inte kunna se säkert om det är vargen eller något annat djur är skrämmande!

    Man känner sig rättslös och rädd! Troligen måste man upphöra med hunduppfödning, dels för att det inte går att fungera i ett vargrevir men hunduppfödning, dels för att man inte vill föda upp hundar för att de ska bli vargföda!

    • Du delar din verklighet med flera andra. Snart är det uppenbart även för de mest ignoranta att varg och kulturlandskap inte är förenligt. Att högljudda vargaktivister med osanningar fört människor bakom ljuset är beklagligt men deras argument blir allt mer krystade.

      Håll ut.

  5. Strålande idé. Dessutom behövs ett rejält stängsel runtom detta nya revir. Vargarna skall inte kunna smita iväg därifrån. Aktivisterna kan sedan, i lugn och ro njuta av sin, vad de tror, balans och biologiska mångfald. Vore ett bra experiment, så att de får se vad som händer när naturen lämnas åt sitt öde. Att resultatet blir granskog och mossa!

    Aktivisterna kan ju också gå in där på vargsafari och njuta av vargarna. De påstår ju att de är ofarliga……undrar dock om de törs gå in gå in???

    • Jag minne en gång då det var i kananda som en gäng ungdomar reste till en nationalpark där de har vargar. Ungdomarna gick runt i skogen och de var på väg till uppsiktstornen för att få glimtar av vargar. På vägen dit stötte de på vargar som var förvånadsvärt tama. De kunde nästan klappa vargarna när de gick närmare dem. Men sedan gick de vidare till tornen.

      Och så snart de var framme kom en kille på att han glömt en sak och bestämde att gå tillbaka för att hämta den medan de övriga väntar på honom i tornet. Så fort han gick bort längre in i skogen hörde då kamraterna plötsligt hans skrik. De rusade till honom för att hjälpa honom ur knipan. Men så fort de kom fram till honom såg de att han var död… dödad av tama vargarna.

      Detta vill jag mena när vargarna kommer till en punkt där de vågar närmar sig människan så kommer inget barn eller vuxna i världen att vara säkert i skogen längre. Ska vi ha vargar ute i skogen så MÅSTE de jagas och skjutas för att lära sig att människan är farligt och att de bör hålla sig borta från dem.

      Jag vill absolut inte ha vargar där jag bor (Småland) och det finns nu en vargtik och vaghane här för att etablera sig. Totalt uppfuckad!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: