Rovdjursförvaltning och rollspel

Tärningen kastades, rullade i vargflyttens favör och översteprästinnan vid Naturuvirdaverket svängde sin skattedränkta guldpinne och lät järnfågeln flytta de tvenne ulvarna till Västir Götilandi.

Det är med viss förtjusning Naturbrukaren tar del av hur spelet med naturen och djuren som insats fortlöper. De andingsklädda rovdjursforskarna hade för avsikt att bli upphöjda till odödliga likt särimner om de nu för en gång skull hade lyckats med att flytta vargar från en plats till en annan.

Men, se det gick inte. En smula självreglerande och fantastiskt balanserad natur kom emellan och vargtiken satte omedelbart kurs hemåt mot renfiléernas förlovade fylke.

Där gick inte bara dryga miljonen upp i rök utan även den lilla smula förtroende som fanns kvar för rovdjurspolitiken och dess verkställande knektar. Poff!

Ni kanske undrar över varför Naturbrukaren låtsas som om vargflytten är den del av ett fornnordiskt rollspel, en lajvföreteelse där moderna människor klär sig i potatissäckar och tilltalar varandra med mystiskt klingande namn?

Jo, jag googlade runt lite på en av de som beklagade sig över att tiken inte gillat läget, Henrik Thurfjell, rovjdjurshandläggare vid Länsstyrelsen i Dalarna och upp kom en del festliga bilder på Henrik iklädd fasansfullt omoderna kläder.

Henrik är den blåklädda figuren till höger. Här under namnet Kung Jerker.

Visst får människor göra precis vad de vill på sin fritid. Klä sig hur som helst och låtsas som om de lever på 600-talet där svärden är manshöga och efternamnen Silwerulv är som nutidens Svensson. Jag har till och med på egen mark stött på en och annan märkligt klädd individ som frågat efter vägen till närmaste fylke eller som undrat om jag sett mörkrets mästare, Gringlufahova Singridair.

Naturbrukaren har sällan varit till stor hjälp för dessa rollspelande ungdomar. Men heller inte besvärlig. Så länge de inte stört djuren eller på annat vis varit i vägen har de fått hålla på.

Men, när en rovdjurshandläggare vid Länsstyrelsen, förvisso på sin fritid lajvar runt i skogarna i tron om att han är Kung Jerker, kan jag inte undgå att känna en smula olust inför hur detta intresse eventuellt kan påverka hans yrkesutövning.

Naturbrukaren blir orolig när för många egenskaper pekar åt fel håll, mot en stereotyp som saknar kontakt med verkligheten. När kosten är ensidig och grönsaksorienterad, när håret är för långt för att ta på allvar eller åtminstone för långt för en tjänsteman, när förtjusningen i naturfolk och indianer överstiger medkänslan för nutida medborgare och när förnuft sveps undan med floskler om balans och mångfald.

Då, då blir jag orolig och vill helst av allt att rollspelet avslutas, att översteprästinnan blåser i sin lur och att allt blir som vanligt igen.

2 comments
  1. Jag blir i min tur lite orolig av att de inte bär några vargskinnskläder på bilden…det bör ha varit högsta mode på den tiden…

  2. Jocke Hermansson said:

    Helt utsökt inlägg i bloggen…🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: