Här går gränsen

Egentligen hade jag tänkt skriva rubriken som en fråga men bestämde mig för att inte göra det. Jag vet nämligen var mina gränser går och det vet lantmäteriet också. För rovdjursförespråkare verkar det dock lite diffust.

Jag läser om en hund som blivit tagen inne på en gårdsplan. Förmodligen inte helt olik min egen och som berättelsen lyder inte heller olikt min egen arbetsdag och umgänge med gårdens hundar.

Det var tre hundar av rasen Pumi som ägaren hade ute på gårdsplanen när han var i stallet med hästarna. Då kom två av hundarna inspringande i huset. Då hördes den tredje hunden skrika. När ägaren kom runt uthuset sågs en varg springandes från gården, med hunden i munnen.

Till vardags brukar Naturbrukaren inte gå beväpnad men det verkar börja dra ihop sig till att ständigt ha en bössa till hands om man vill ha sina husdjur för sig själv. Är det rimligt och ens förenligt med den sinnebild gemene man har om den svenska landsbygden?

Jag vet att det inte är förenligt med min bild av hur jag vill bedriva mitt lantbruk. Inte heller är det förenligt med själva kärnverksamheten, att producera mat till det svenska folket. Inte heller får jag betalt för det extraarbete som kommer med rovdjuren då mina köttdjur inte är ”rovdjurscertifierade” eller behäftade med någon annan tokig märkning som skulle ge mig någon form av ekonomiskt mervärde.

Nej, mina djur skiljer sig inte från andra bortsett från att de kanske riskerar angrepp från varg.

På så vis är mitt netto sämre än de som inte fått sin mark berikad av ”mångfald”.

Om vi bortser från de rent pekuniära olägenheterna rovdjur innebär så är det även så att inbegripet i själva sinnebilden av min gård och min mark finns ett djupt känslomässigt engagemang som definitivt inte är förenligt med varg. Och får jag en av mina hundar vargangripen inne på gården kommer jag känna mig berövad all den trygghet jag genom åren byggt upp på ägorna.

En hund som spårar varg ordnades fram och rester av den vargdödade hunden hittades vid lunchtid. Bedömare menar att det är sannolikt vargarna från Skultunareviret som ligger bakom angreppet.

Här uppstår en direkt fråga om vems sida förvaltningsorganen egentligen står på? Att inte omedelbar skyddsjakt beviljades på vargar ur reviret är för mig en gåta. Fullständig gåta. Efter detta första angrepp har de dessutom tuggat i sig fler hundar och ett stort antal får.

Mot bakgrund av det vi nu känner till om deras humör och diet framstår det som ett allvarligt tjänstefel att inte utlysa skyddsjakt.

De ur förvaltningskollektivet som vill veta var mina gränser går är välkomna på en rundvandring så skall jag förklara för dem var och när det är aktuellt med skyddsjakt och var det blir aktuellt med paragraf 28.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: