Insändare som bygger på kunskap

Söndagskvällen förgylls av en fullkomligt strålande insändare i Bergslagsbladet som ger mig visst hopp om att detta land sent skall vakna och på riktigt reda ut den ”nysvenska” vargens ursprung. Perssons insändare bygger dessutom på familjens egna erfarenheter. Något som  vargaktivisterna helt verkar sakna.

Finns ingen svensk varg

De svenska vargarna var vackra djur. Det var länge sedan den sista av dem sköts. När min mor på 20-talet tjänstgjorde som barnmorska i Gnarp i Hälsingland kom hon över ett vargskinn, som min syster och jag fick breda ut över oss när häst och släde togs fram för besök hos släkt och vänner.

Den svenska vargens päls var svart med glesa vita inslag, inte som de fult grå vargarna som kommer från tajgan i öst.

De invandrade/importerade vargarna är långt ifrån endemiska, som ”djurrättsaktivister” försöker lura i oss och byråkraterna i EU. Aktivisterna kräver till och med att denna för svensk natur helt främmande vargstammen inte skall få skyddsjagas.

Med endemisk menas inhemsk som i detta fallet bör utläsas som ”Svenska”.

Att landskapet växer igen därför att ingen orkar skydda tamdjuren, som tidigare betat och hållit hagmarkerna öppna, struntar aktivisterna i. Om vargen bara jagade för att klara det egna hushållet vore det väl acceptabelt, men den älskar att döda och lämnar inte gärna ett levande får efter sig.

Kommentar: Vargen älskar inte att döda. Älska är ett mänskligt begrepp. Möjligen är det så att ett belöningssystem hos vargen reagerar positivt och ger stimuli vid varje nedlagt byte men det är inte en kärleksakt. Kanske är det bara ett ”utökat träningstillfälle” som vargen drar nytta av.

Ett plus vore om vargen kunde reducera vildsvinsstammen, men det vågar den inte. En vildsvinssugga med kultingar kan försvara sig så den aktar sig vargen för.

Vi borde prioritera betesdjuren och det öppna landskapet.

Carl Olov Persson
Köping

Naturbrukaren lyfter på hatten för ett så insiktsfullt och kärnfullt inlägg i vargcirkusen. Att Carl lyckas klämma in vildgrisen är bara det värt en stjärna i kanten för det är ju som så att vargen skyggar grisen som pesten om inte alla andra födoalternativ redan är uttömda. Tam- och husdjur bjuder på långt mindre motstånd och utgör aldrig någon risk för vargen. Det skulle i och för sig vara om ägaren är beväpnad och nyttjar paragraf 28.

Man kanske även skall sända en tanke till redaktionen som valt att publicera en insändare som kommer få aktivistkollektivet att skrika rakt ut i förtvivlan. De lär dock göra sin mediala plikt och skriva usla blogginlägg om Perssons sanningar.

Naturbrukaren agerar stödjande motvikt.

3 comments
  1. Väldigt rätt skrivet och tänkt. Roligt att vi är några som försöker få in lite fakta i den mediala vargdebatten som är full av märkliga känslor och myter. Trevlig blogg. Jag lägger upp länk hit på min blogg, hoppas det är ok.

    • Fakta talar sitt tydliga språk och kommer i längden att bevisa tesen om det omöjliga i att odla varg och potatis på samma mark. Lägg gärna upp en länk, det uppskattas naturligtvis.

    • Såg länken på sidan. Det blev felstavat men den går till rätt ställe i alla fall.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: