Tjänstemän på hal is

Sedan tjänstemannaansvaret avskaffades 1974 har denna hord av tjänstemän och kvinnor inte bara utvecklat en osund inställning till sin egen betydelse utan också en lika osund inställning till vilka följder deras beslut kan få.

Inom lantbruket är det inte alls ovanligt att man gång efter annan stöter på myndighetsutövare som man helst av allt skulle vilja slänga på dyngstacken. Sista gången jag blev riktigt sugen var när djurstallarna skulle besiktigas och jag efter avslutad och godkänd besiktning påtalade att jag, när andan föll på funderade på att bygga ett snyggare vindskydd.

– Då, måste vi komma ut och inspektera igen, sade tjänstekvinnan.

– Jaha, vad kostar det, då?

– Ja, det blir väl ungefär som idag, 2400 kronor.

Tjänstehjonet förstod nog aldrig hur farligt nära en simtur i gödselbrunnen hon faktiskt var just den gången.

Inom naturbruket är vi vana vid att saker och ting händer när myndigheterna är inblandade men effekterna av deras beslut är sällan farliga utan oftast resulterar de bara i att vi får betala eller arbeta mer med något som vi i slutänden inte kan ta betalt för.

När det kommer till rovdjurspolitiken och det förvaltande organet är det dags att börja dra öronen åt sig ordentligt. Enskilda tjänstemän och kvinnor verkar driva en egen kampanj för rovdjur snarare än för den landsbygd inom vilken de verkar.

Jag kan inte annat säga än att det verkar vara en usel kombination. Och definitivt inte med stöd i någon form av arbetsbeskrivning.

Mats Rapps egna lilla undersökning om ökad tjuvjakt verkar i alla fall inte ha stöd hos övriga länsstyrelser. Inte det minsta stöd hos de etablerade forskarna heller faktiskt.

Nåväl, Rapp ser väl helt enkelt över sitt eget bo eller närmare bestämt sina framtida möjligheter till inkomster som rovdjursspårare.

Det är inte desto mindre beklämmande att han får hållas, att han får dra sin arbetsgivares ”goda” namn och rykte i rännstenen.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: