Min natur är inte din

Med all respekt för allemansrätten och de som vet hur den kan nyttjas inom rimliga gränser men det börjar dra ihop sig till ett ställningskrig. Ett tyst krig mellan de som brukar sin egen natur och de som inte bara brukar utan även ser sig som förespråkare av andras natur.

Jag har så fantastiskt besvärligt med att accepter att någon annan än jag bestämmer över mina tillgångar. Så enkelt är det men det blir så förbaskat komplicerat när det kommer till naturen.

Min ”natur” är nämligen mitt arbete, min pension och mitt arv till mina barn.

Naturligtvis följer jag de föreskrifter som finns inom alla grenar av naturbruket och det skall ni veta att de är många. Nästan obegripligt många. Men jag följer de som gäller skogen, åkern, vattnet och tamdjuren. Om jag inte gör det riskerar jag vite och retroaktiv återbetalning av eventuella miljöersättningar. Klart att man gör som man blivit ålagd.

Men när det kommer till rovdjur måste jag trots allt sätta ner foten. Hit, men inte ett förbannat steg till!

Ingen, precis ingen skall kunna inbilla mig att rovdjuren gör större nytta på min mark än vad jag gör.

Det är mitt ansvar som markägare och jakträttsinnehavare att agera toppredator. Inte bara är det mitt ansvar det är också min rätt enligt jaktlagen och jordabalken att skörda vad marken producerar. Och detta oavsett om det är vete eller älg.

Den förblindade naturromantikern tror att rovdjuren gör under för viltstammarna. Att de jagar med precision och bara tar precis vad de behöver. Nästan som att de ber om lov innan de slår en älgkalv till marken. Att rovdjurens jakt inom ett revir skulle ge genetiskt starkare vilt är inget annat än kvalificerat svammel.

Om det nu finns en gnutta sanning i detta vore det då inte på sin plats att hosta upp en sådan forskarstudie nu när vi tramsat runt med varg i Sverige i snart 30 år. Tid har som sagt funnits och pengar inom vargforskning verkar det helt klart inte finnas mindre av.

Men, studien lyser med sin frånvaro. Och lär så göra.

Vad som däremot sagts i nutid är att vargens nytta för svenska förhållanden egentligen är obefintlig.

Nej, det är när det kommer till rovdjur som jag bestämt ställer mig upp och hävdar att min mark är min och att ingen med ett patologiskt intresse för rovdjur skall få bestämma över vilka tassar som skall få träda min mark. Jag kan tillåta några enstaka rävar och en och annan lokatt men vid vargen är det bestämt stopp.

De lånsiktigt negativa effekterna av varg i markerna kan ingen nu levande naturbrukare ta höjd för i sina investeringsbeslut. Den reella avkastningen inom naturbruket kan inte absorbera en sådan negativ parameter som vargen utgör.

Merarbetet för att skydda tamdjuren, de försvunna jaktarrendena och de fallande fastighetspriserna kommer, när de samverkar att få förödande konsekvenser. Inte bara direkt för oss som förvaltar marken utan även i förlängningen för banker och övrigt lokalt näringsliv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: