Projekt Troll – Del 2

Värmland 1975, Landsbygden

Anton Burell var på väg till ännu ett möte med ortsbefolkning i norra Värmland. Han skulle informera om troll på precis samma vis han gjort flera gånger från det att Projekt Troll börjat ta form. Han hade blivit lite av en fantom på att informera om det nödvändiga med ett par troll i skogarna. Motståndet hade han så sakteliga gjort sig av med genom att helt enkelt inte bjuda in sakkunniga med fel inställning, trollskeptiker.

Den sovjetiska trollexperten de bjudit in en gång hade kunnat sluta i ren katastrof.

Burell kunde för sitt liv inte förstå hur han kunde vara så avogt inställd till troll. Han kom trots allt från ett utvecklat land med rätt politisk inriktning som till och med hade teknik för att skicka folk till månen. En fullkomlig gåta för Anton.

Anton hade berättat om planerna på att återföra troll i de svenska skogarna, att trollberika de nordligaste skogslänen i Värmland med detta spännande väsen, för ett 40-tal skeptiska bönder och jägare i en bygdegård en kväll i oktober. Trollexperten från sovjet, Vladimir Paltchuk, hade ganska precis inget gott att säga om troll.

Tvärtom hade besökarnas frågor besvarats helt fel av Paltchuk. Deras oro för tamdjuren de hade på gården hade han sagt var fullt befogad, att de absolut borde oroa sig. Antons invändning om att det gick att lösa med stängsel hade Vladimir suckat högljutt åt. Efter sucken hade det värsta kommit.

– Lyssna nu, vi bygger plank runt våra hus på landet, de är höga, 2-3 meter och det gör vi inte för att vi tycker att det är snyggt. Troll hindras inte av ett litet skitstaket. Blanda inte ihop trollen med vättar och mindre väsen. Troll är intelligenta varelser.

Anton hade blivit alldeles svettig. Fram till dess hade folk faktiskt svalt idén om att man skulle kunna skydda sig med stängsel. Uppståndelsen blev stor i den lilla bygdegården. Ryssens rättframhet när det kom till troll var mer i linje med vad ortsbefolkningen själva visste och hade hört från sina föräldrar. Paltchuck fortsatte.

– Jag förstår inte, ni har blivit av med ett problem, trollproblem och nu vill ni ha tillbaka det. Vi kämpar med näbbar och klor mot trollen, skjuter dem från helikoptrar och lägger ut gift, men det räcker inte. Det blir i alla fall nya trollungar varje år, tusentals.

Och med de orden förseglade Vladimir Paltchuk sitt öde – det blev inga fler trollkonferenser och gratisresor till Sverige för hans del. Spelade ingen roll hur ansedd trolleolog han än var, i Sverige hade han satt sin sista potatis bestämde Anton.

Faktum var att Burell och hans kolleger från den dagen ansträngde sig hårt för att inte onödigt negativ trollforskning skulle komma till Sverige från andra sidan järnridån. Varken då eller senare för den delen. Och de lyckades så till den måtta att ingen trollinformation någonsin kom därifrån. I Norge hade en hemsk bok om trolltyg publicerats men den lyckades man få bort från hyllorna ganska snabbt. Norska Väsendepartementet hade svarat på påtryckningarna från Anton och hans kolleger och helt enkelt förbjudit boken.

När det kom till att hämta in trollexpertis utifrån var det till de amerikanska trollforskarna man skulle vända sig. De kanske inte kom från ett land med rätt politik, men de gillade kärlek, fred och förståelse. Trollforskarna i Amerika var dessutom pionjärer på området och drog sig inte för att plantera ut troll där de kunde behövas lite trolltyg.

Anton svängde in på grusplanen framför den lilla bygdegården, parkerade, gick ur och krängde på sig sin anorak. Han kände genast hur den tjocka doften av landsbygd, skog och nästan orörd natur trängde undan resans påfrestningar.

Doften påminde honom om att här, precis som på alla andra platser han varit, var det lugnt och stilla, nästan tomt och tråkigt.

Vad som saknades var helt enkelt lite trolltyg.

Med den tanken gick Anton upprymd in till kvällens informationsträff, redo att förespråka trollberikning.

Alla likheter med verkligheten är helt oavsiktliga. Hänvisningar till dokument, rapporter, platser och personer är en ren slump. Av en slump finns dock en rapport med ett slående likt namn på nätet – Rapport från projekt VARG – Utgiven av Svenska Naturskyddsföreningen.
 
About these ads
5 comments
  1. Utvalda rapporter från utvalda forskare. Planen var vattentät. Men många år senare hände något, som skulle visa sig bli en vändpunkt…Folk började fundera, och frågade sig: Vad ska vi med trollen till?

  2. banne mig lutar det inte åt att en sådan elaking som Anton Burell borde lynchas.

  3. Skitbra berättelser. Nu väntar jag bara på fortsättningen och kanske så småningom en upplösning på historien. Det gäller ju att berika mångfalden. Detta är ett ypperligt bidrag.

  4. jörgen bergmark said:

    Det låter som en saga, du måste vara otroligt fantasifull…för det skulle väl aldrig kunna pågå någonting lika befängt i verkligheten och som du då helt enkelt plagierar med någon liten förändring så att plagiatet från verkligheten inte märks?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 69 andra följare

%d bloggers like this: