Stadens vargar

Det är mycket farligare i staden än på landet

Att det är farligt i staden får vi genast veta om vi dryftar risker med rovdjur. En björn eller varg är ingenting jämfört med de hemskheter som lurar i tunnelbanan efter mörkrets inbrott.

Alla som följt ett par replikväxlingar i vargdebatten har läst att städer är otrygga, att stadens faror är värre, mer omfattande och framför allt brutalare än vad en varg någonsin kan vara. Särskilt de vargar vi har i Sverige för de har inte gjort en fluga förnär på 150 år.

Att det inte funnits någon varg att tala om under den perioden sorteras under varghatarpropaganda och är alltså inte ”sant”.

Nej, det är i staden farorna lurar. Där finns människor som förgriper sig på andra människor och ibland barn, renodlade våldsverkare som inte gör annat än slår folk på käften mest hela tiden. Och självmordsbombare har de minsann. Eller hade. Han finns inte längre.

Det verkar vara sant att det är värre i staden. Mycket pekar på det, bevisen finns där.

Vad vill de då ha sagt med denna ”farlighetsjämförelse”?

Vill de att vi skall söka tröst i ett gängslagsmål i en förort när vi står där vid de vargrivna fåren?

- Jo, nä, men de e’ ju klart att de e värre i stan. Man ska inte gnälla för de finns de som har det värre.

Jag tror det fungerar dåligt. Tror förresten, jag vet att det fungerar dåligt för inte mår jag bättre eller blir mindre förkyld om jag vet att grannen har cancer. Någon annans olyckliga omständigheter är en smal tröst för det egna lidandet.

Nej, det är nog inte frågan om att de vill ge oss tips om hur vi mentalt skall hantera rovdjuren.

Kanske handlar det om någon form av härskarteknik, retorisk färdighet som används för att marginalisera oss som känner obehag vid tanken på att behöva skyffla upp 10 döda får på en släpvagn för vidare färd till destruktion.

Det kan vara retorik men det känns lite för onyanserat för att bara handla om en språklig färdighet och argumentationsteknik. Viljan att förklara för oss landsbygdsbor att vi inte borde klaga bara för att vi har ett par rovdjur runt knuten känns som att den kommer från en djupare, mörkare del av människan.

I rovdjursaktivistens ögon är det vi som faktiskt undgår att bli mobilrånade mitt på ljusan dag, det är vi som inte får bilen nycklad eller tillbucklad under helgens ståhej och det är vi som kan lämna dörren olåst när vi går på promenad. Följaktligen bör vi tåla ett par rovdjur.

Helst vargar.

Frågan är ju då hur många aktivister som nu mår bättre då vi trots allt har en massa varg. Är förhållandet ett till ett – en varg ger en ”bättremående” aktivist.

Följer man vargdebatten lite längre verkar det dock krävas fler än en olycklig landsbygdsbo och varg för varje nöjd aktivist.

Kanske blir de aldrig nöjda? De som ägnar sig åt avund brukar sällan bli det.

About these ads
1 comment
  1. Det va i mina ”öron” vältaliga ord: Jag har inte läst någon som pekat på en reflektion i ämnet på det sättet förr.
    Det är den bilden som jag och vi står framför i förlängningen. Hur många vargar ska det finnas på den lilla begränsade yta som vi skandinaver ska hysa vargen på, och vad är det i slutändan värt? Jag ser också en riskfaktor i vad de myndigheter som handlägger rovdjuren har för personlig syn på det de gör, som privatperson. Jag vet inte vad du läser av andra bloggare och ni övriga läsare av den här hinner och orkar med. Men en annan Bloggare skrev i sin Kolarn’s Blogg om ett möte som överhördes genom telefon, mötet ska ha ägt rum på Nvv om jag förstod det rätt.
    Det hemska i det är att ingen av de inblandade har svarat på eller ens kommenterat de uppgifter som ska ha överhörts vid ett specifikt tillfälle.
    Problem i stad tas upp och ska ”förhindras”
    Problem på landsbygd tystas ner och negligeras.
    Ta exemplet med den specifika händelsen vid sjön Glamsen, intill Älvkalerby i nord Uppland
    En man 38 år blir attackerad av ett djur och tar sig hem för senare avresa till sjukvård.
    Varning utgick på radion och området stängdes av från allmänhetens insyn.
    Historien och händelseförloppet kan ni nog, men vad gjorde myndigheterna när de fick rapport om vad som mannen sagt vid första kommentarerna som kom ”ut”
    Jag tror att de la upp strategin och en handlingsplan för fortsatt hantering av ärendet. -Vi dementerar och beordrar alla andra tänkbara instanser att göra lika. Skulle detta inträffa i en stad, Nej. Aldrig Omöjligt..
    Vi lever i ett elitsamhälle och det är riktigt farligt när vi på landsbygden som ska leva med de beslut som tas över våra huvuden, inte tar hänsyn till oss. Ska vi ha ett växande antal djurenheter och inte kunna få beslutsfattarna att lyssna på oss. då är det säkrare att bo i en stad en på landsbygden och inte veta om , utan att det kan ske…
    Oj en sån massa ord: Men det är mina ord och min tanke. Bo i staden?…..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 72 andra följare

%d bloggare gillar detta: